Det finns en spänning i svensk politik som sällan syns i de stora rubrikerna men som återkommer i utredning efter utredning: hur långt den svenska statens vilja att styra egentligen räcker när EU sätter ramarna. Frågan dyker upp i migrationsdebatten, i diskussioner om terrorfinansiering och i striden om hur mycket Bryssel ska få bestämma över den inre marknaden. Den avgörande frågan är enkel att formulera men svår att lösa: när en digital tjänst är laglig i ett EU-land men oönskad i ett annat, vem vinner? Ingenstans blir den kollisionen mellan nationellt självbestämmande och EU:s harmoniseringsiver så konkret som i mötet mellan unionens ambitioner för digitala marknader och den svenska spellagstiftningen. Just...
Read the full article at the source.
Comments (0)
No comments yet. Be the first to comment!